fredag 11 oktober 2013

Vår son har autism (frågor på slutet, kommentera gärna!)

Idag fick vi hem uttalandet från BUP. Några små konstigheter i texten men på det hela taget rätt och riktigt. Men så mycket mer verkligt det blir när en läser sonens namn och autism i samma mening. Och när det beskrivs hur han har 3 av 4 kriterier inom alla områden. Ja, jag kan ju numera se att han har problem och jag är väldigt glad och tacksam att förskolan slog på trumman, larmade, sa till. För varken jag eller min man förstod ju. Det kan verka konstigt att vi inte fattade men tillsammans med vuxna uppför sig sonen helt annorlunda än tillsammans med andra barn. Det är såklart så att vuxna anpassar sig, omedvetet eller medvetet, till hans sätt att vara. Det gör inte små barn. De föreställer sig inte, de låtsas inte som om det regnar när någon gör något tokigt eller "fel". De anpassar inte leken till någon som inte hänger med, antingen är en med eller inte. Så fungerar små barn, det är precis som det ska vara. Därför blev A utanför en period, de andra barnen kunde inte förhålla sig till hans sätt att vara och de blev arga på honom. Helt förståeligt, hans sätt att interagera kan mycket väl vara att han går in och förstör t ex ett kuddbygge.

Numera vet barnen på sonens förskola hur de ska hantera hans utbrott; de säger till personalen att A behöver hjälp och de går inte in i diskussioner med honom i onödan. Han har flera kompisar och är ganska omtyckt. Helst leker han med de yngre barnen, det är framförallt två killar han tyr sig mest till. För nån veckas tid sen var han jätteledsen och det tog ett tag att får honom att säga vad det var  som var fel. Felet var att C inte var på förskolan den dagen och A längtade så efter honom.

A fyller 5 i november. Det är alltså ca 1½ år till skolstart. Vi får se hur det blir, helst vill jag att han ska få börja på Pusselbitens skola i Dalby. Det är en specialskola för elever med bl a diagnos högfungerande autism, som A. Vi vill så klart inget hellre än att han ska få gå på en riktigt bra skola, så att resten av hans liv ska bli så bra som möjligt.

Har ert/ditt barn autism eller nån annan NPF-diagnos?
Hur har ni/du valt att lösa förskola och skola?
Skulle ni/du önska att särskola fanns eller är det bättre att barn med diagnos inom NPF-spektrat går i samma skola som andra barn men med extra resurs?


6 kommentarer:

  1. Min dotter har autistiskt syndrom med normalbegåvning (9 år) och hon går integrerad i en vanlig klass (3an). Vilken skoltyp som passar ens barn är så väldigt olika...Autismspektrumet är så brett och innehåller så vett skilda individer. Min dotter har alltid varit väldigt social och hon älskar sin skola där hon har vänner. Hon går i en klass med 16 elever med hängiven lärare och en resurs (dock inte enbart min dotters resurs). Min dotter hör inte hemma i särskola,, men däremot önskar jag att det fanns fler alternativ och fler resursskolor att välja på. Vi kommer eventuellt flytta henne till en resursskola när hon börjar fyran (dels pga att hon kommer få ny lärare och att hon redan nu inte når upp till 3ans mål) men jag ångrar inte för en sekund att hon gått i vanlig klass fram tills nu.
    Men som sagt. Det är jätteinviduellt och det skiljer sig från barn till barn vilken skolform som passar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK för svaret Emma, jag uppskattar det massor! Jag och maken är så nya på det här. Till saken hör att vi inte är så glada för skolan här där vi bor så när vi upptäckte resursskolan i Dalby blev vi glada. A måste ha en egen resursperson om han ska gå i vanlig klass, han förstår inte att någon pratar med honom om personen i fråga inte direkt vänder sig till honom. Så en lärare som står och pratar i ett klassrum kommer han inte att lyssna till.

      Radera
  2. hej jag vill rekommendera dig att läsa - om du inte redan känner till den så klart - en blogg som heter M som i underbar(munderbar.wordpress.com)
    Det är en mamma som berättar om sin femåriga dotter som har autism. Mycket bra blogg!

    SvaraRadera
  3. Försökte hitta igen FB-länken, men kommenterar här istället ♥ Jag har en liten pys på fem år, snart sex, som har fått en NPF-diagnos. Jag tror att han kommer klara sig i en vanlig klass och vi bor på en liten ort. Här finns inte särskilt många olika skolor, men vi hade ändå valt den närmaste skolan som han automatiskt blev placerad i för den sociala biten. Det känns viktigt att han är trygg i gruppen, annars fixar han inte att hitta sin plats, eftersom hans NPF förhindrar honom att se sammanhang och mönster. I klassen har han kompisar som han lärt känna både privat och genom förskolan, det hade varit direkt ödeläggande om han hade hamnat i en grupp där han inte kände igen sig alls. Nu har han gått snart två månader i förskoleklass och det går utmärkt. Samlingarna är svåra, men pedagogerna är toppen och har hela tiden hans starka och svaga sidor i åtanke när de planerar och genomför aktiviteter. Jag skulle absolut inte vilja ha det som förr, när barn som mitt gick på särskolan. Han är normalbegåvad, ja, en bra bit över sin ålder på WISC-testet, så han har inget på särskolan att göra.

    SvaraRadera